





I tisdags var vi på bvc för ett års kontroll plus vaccination. Vikten hade sjunkit lite eftersom hon varit en hel del sjuk på sista tiden. Sprutorna gjorde ju såklart ont och det var kämpigt att försöka hålla henne stilla när tanten skulle sticka henne i inte bara ett lår, utan två.. Fast några sekunder senare så skrattade hon igen:)
Och viktnedgången ska vi snabbt återgärda med åter bliven tårta sedan ett års dagen som var i måndags:). Vi hade kalas för de närmsta och Alva fick så många fina presenter. Riktigt flickiga! Dockor, klämmor, dockvagn och massa annat fint! Emil är ju bland allt nytt och pillar så fort han får chansen så Alva får knappt själv utforska alla nya leksaker.
När det kommer till leksaker är det inte alltid det blir en rolig och fridfull stund.. Nä, här hemma brukar det resultera till slagsmål, sönderslagna leksaker och antingen ett eller (oftast) två missnöjda och gråtande barn. Själv har jag fortfarande inte riktigt förstått logiken med att bråka om samma leksak, vilken den än är vid alltid samma tidpunkt....
Snart börjar jag jobba vilket ska bli kul. Men inombords skriker jag för att lämna bort mitt lilla plåster (Alva). Jag vet att hon kommer ha det hur bra som helst och även jag kommer att trivas med de härliga människorna på jobbet men just nu med tendenser till tårar i ögonvrån är det jätte jobbigt att behöva gå ifrån henne om morgnarna. Jag veeeet! Men hon är som fastlimmad på mig. Alltid i famnen när jag så väl dammsuger, lagar mat, tvättar, brevid mig i sängen om nätterna.. Alltid! Den tryggheten hon känner hos mig nu hoppas jag innerligt aldrig försvinner!
Och detta året hemma fylld med godheter som lasange i taket, sömnlösa nätter, kräkluktande kläder, mycket skratt och en och en annan tår... Framsteg, utflykter, resor, lek och umgänge så hoppas jag att Emil och Alva tittar tillbaka hit en vacker dag och ser hur mäkta stolta vi är att ha de två vildingarna som gör mig och pappa J´s liv till det perfekta och att vi naturligtvis kämpat för att deras tillvaro ska bli så bra som möjligt. Vilket vi känner att vi gjort!
Så därför känns det just nu en gnutta bättre för att ge sig ut och börja jobba på riktigt för första gången.. Helgerna kommer för det mesta innehålla utflykter, teatrar och annat kul för barnen och oss och det kommer ju göra att veckodagarna kommer att springa iväg.. Och bokstavlig talat för det arbetet jag kommer att ha;)