Igår kväll kom grannflickan Julia hit för lite lek. De lekte och hade jätte kul men precis innan Julia skulle traska över till sitt igen fick Emil ett fett fotbollsspel över sina små stackars tår. Han grät och grät och var nästan helt otröstlig. När han äntligen lugnat ner sig och vi fått konstatera att tårna var hela så snubblar han till på sista trappsteget och slår i alla de tår igen han nyss gråtit sig gul och blå av.. Efter det var han helt utmattad och låg och snyftades till sömns. Så halv nio denna morgon fick jag gå in och väcka honom så att han skulle få i sig något i magen innan dagis. Halv tolv var det det tredje och sista ultraljudet. Hon är väldigt glad för att göra tvärtom redan nu har vi märkt då vi inte kunde få med någon bild förra gången för att hon låg helt fel. Nästan samma sak hände idag. Barnmorskan hade svårt för att mäta henne men till slut fick hon fram det hon skulle och vi fick några bilder som jag suttit och stirrat på hela kvällen. Kan man verkligen älska någon lika mycket som Emil? Kommer hon att sluta med sina eviga gympapass utanför mammas mage? Ja, många viktiga och onödiga saker snurrar i huvudet just nu. Allting kommer bli till det bästa och jag hoppas Emil kommer bli en stolt storebror som glatt vill visa upp sin lillasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar