Igår var vi på utvecklingssamtal på Emils dagis. Kan erkänna att vi var lite smått nervösa strax innan vi skulle gå in för att vi inte visste vad vi skulle få höra om vår lille buse som hemma blivit en aning kaxig, kan säga fula ord och går och gömmer sig utan att svara när man kallar. Jag och J letade efter honom som dårar i helgen när han plötsligt försvann. Efter en stund hittade vi honom inne i ett badrumsskåp målandes med en blå penna.
Utvecklingssamtalet gick hur bra som helst. Vi fick höra vilken fin pojke vi uppfostrat som lyser upp dagiset med sitt alltid lika glada humör. Går bra ihop med alla barnen, har humor som få, äter allt som serveras med god aptit, blöjfri på mindre än en månad utan någon olycka på dagis....Än.. Tycker inte om bråk och absolut inte att slåss. Jag och J instämmer med att han är världens finaste men man hade svårt att tro emmelanåt att det var vår pojke hon pratade om efter att han fått ett mycket växlande humör hemma. Kanske att det har med lillasyster att göra förtillfälligt? Vi är i alla fall glada för att han är busig hemma och en ängel borta. Vi gick där ifrån med stora feta smile på läpparna båda två och var en aning stolta;)
Jag var även med Alva på bvc igår för att ta en ny vikt igen. Upp upp upp visade vågen. Nu väger hon nästan 3400g. Det ständiga ammandet har äntligen gett resultat. Men ska fortsätta ge henne mat varannan timme ett tag framöver eftersom hon fortfarande ligger kurvor under. Nu låter det som att minstingen är hungrig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar